Doaa Al Zamel och hennes familj lämnar det krigsdrabbade Syrien för Egypten. Men även där blir det politiskt instabilt och allt farligare att vistas. Hon möter och förälskar sig i Bassem, en före detta frihetskämpe, och tillsammans bestämmer de sig för att lämna de trakasserier de möter i Egypten att fly till Europa.
Doaa och Bassem blir två av de tusentals flyktingar som gör den livsfarliga resan över Medelhavet på överfulla och nedgångna båtar. Efter fyra dagar till havs sänks deras båt av en annan, fylld med arga män som hotar och skriker förolämpningar. Bassem drunknar.
Utan land i sikte, knappt simkunnig och omgiven av uppsvällda lik håller sig Doaa flytande med en simring runt midjan, medan två små flickor klamrar sig fast vid hennes hals. Doaa måste överleva för dem. Hon får inte förlora styrka. Hon får inte förlora hoppet.
Melissa Fleming beskriver Doaa Al Zamel skakande resa, från krigets Syrien till Sverige. Det är smärtsam läsning, i Dooa representeras de miljoner flyktingar som riskerar allt för att hitta ett tryggare liv. Samtidigt är det ett enastående porträtt av hur en helt vanlig tjugoåring uppvisar enorm styrka och mod.
