Lotta är sig lik

Vi hade hunnit en bra bit bort i korridoren, Giggi och jag, när vi hörde Lockige Fridolf, vår klassföreståndare, med dånande röst ropa på mig.

- Marie-Sofie!

Jag stannade, suckade och vände tillbaka. Men inte med någon större entusiasm, för jag tycker, att när skolan är slut för dagen, så skall den vara slut. Inte någon övertid och inte något extra hattande fram och tillbaka, inte.

- Marie-Sofie, sade Lockige Fridolf när jag kom fram, du glömmer väl inte, att du ska läsa dikt i morgon?

- Nej då, sade jag sanningsenligt.

B. Wahlströms rödgröna ryggar har fyllt svenska barns bokhyllor sedan början av 1900-talet. Böckerna är dokument av sin tid och bör läsas som sådana. Vi har valt att inte omarbeta texterna och förlaget står inte bakom eventuella åsikter och uttryck som kan upplevas som stötande, då vi ser detta som ett digitalt tillgängliggörande av historiskt material.