Paradiset förlorat

Brasilianska Alma och hennes älskare hör till de våldtagna. Hon som kvinna, han som »aborigin«. De träffas eftersom Alma, tillsammans med sin väninna Almut, rest till Australien, i intresse för ursprungsbefolkningens religion, platsen Sickness Dreaming Place och »drömspåren«.

I stället för att uppleva någon kontakt med »det heliga«, slutar Alma och Almut som utklädda änglar i festivalen Änglaprojektet i Perth. Cees Nootebooms mästerliga roman Paradiset förlorat [»Paradijs verloren«, 2004] handlar om människor som söker ny tillhörighet i en våldsam värld, om kartor och kulturer i rörelse, om ursprunget som fiktion och flykt och om vår tids känsla för religion (som alltid slutar i kitsch).

I översättning av Per Holmer.

Cees Nooteboom, f. 1933 i Haag, Nederländerna, har skrivit närmare sextio böcker. Förutom romaner och poesi ett stort antal reseskildringar. Han finns i dag översatt till 26 språk. Sedan många år nämns han bland kandidater till Nobelpriset.

Om Paradiset förlorat:

»En roman man läser med nyfikenhet och spänning från början till slut.« FRANKFURTER ALLGEMEINE ZEITUNG

»Oförglömlig.« DIE ZEIT

»Inramad av mästerliga reflektioner över missförstånd i livet och litteraturen. På samma gång delikat och utmejslad, fångar Paradiset förlorat på ett drömlikt sätt tiden och rummet.« PUBLISHERS WEEKLY

»Nootebooms karaktärer är gripande, dialogen är rolig och berättelsen till brädden fylld med begrundanden över identitet och frälsning. Hans verkliga geni visar sig i hur samtida, mytiska och historiska bilder integreras, utan att det känns konstruerat.« THE WASHINGTON POST

»Berättelserna är inbäddade mellan en prolog och en epilog där Nootebooms eleganta, subtila intelligens får utrymme att breda sina vingar.« J.M. COETZEE, THE NEW YORK REVIEW OF BOOKS

Om Nooteboom: »En av de största moderna romanförfattarna.« A.S. BYATT

»Cees Nooteboom står sig som en lika värdig som oefterhärmlig röst bland samtida författare.« THE NEW YORK TIMES BOOK REVIEW

»Nooteboom är en författare med stora teman, men han är aldrig tungläst. Han bäddar in filosofi i vardagsbetraktelser, plötsligt framträder idéerna, oväntat, hisnande, som änglar gömda i övergivna skåp.« THE WASHINGTON POST