"Här är den sista byn, här tar vägen slut. Här kan man äntligen ställa sig och räkna utgårdarna i norr och nordväst på ena handens fingrar. Där den ligger i skymningen, den vidsträckta men fula och fattiga byn, ser den så dyster och obebodd ut som om den redan skulle ha dukat under för den stora vinterförlamningen. Någon enstaka varelse rör sig tyst och oförmärkt mellan de gråa stugorna, tömmer skulor eller hämtar ved och vatten – men det är som om varje ljud av mänsklig verksamhet skulle försvinna i den tomma rymden, som om världsrymden själv skulle ha sjunkit ända ner till jorden, ringlat ihop sig och lagt sig till vila med hela sin obevekliga tyngd och tystnad – utan att fästa sig vid de glesa skorstensrökarnas kraftlösa försök att lyfta upp den igen…" Promenader och utflykter är samlingstiteln på Gunnar Ekelöfs två prosaböcker Promenader (1941) och Utflykter (1947). Gunnar Ekelöfs egen benämning för dessa texter var "småprosa". Stilen pendlar mellan klar realism, avspänt kåserande och romantiskt dagdrömmeri.
