Penny är en tjej som gärna håller sig för sig själv. Det är inte för att hon är mobbad, det är hon inte. Hon har kompisar. Men ibland funderar hon, kanske lite för mycket, på vad de menar med sina blickar och konstiga kommentarer.
Så är det Edith. Tjejen i parallellklassen. Hon som hela skolan vet är mobbad. Måste hon alltid dyka upp överallt där Penny är? Och hur kommer det sig att hon passar så fruktansvärt bra in i Pennys nödlögner, när det är så svårt att acceptera att hon kanske är den enda riktiga vän som Penny faktiskt har?
Det här är en berättelse om sociala relationer i skolan, om utanförskap, makthierarkier och om att våga vara den man är.
