”Du var inte skrämmande. Ditt ansikte var slätt och fridfullt.
Det var svårt att gå ifrån dig, att gå ut i sommarkvällens långa skuggor och lämna dig ensam kvar.
En vecka senare såg vi dig igen. Då låg du i den vita kistan. Du var balsamerad och klädd i bländvit stärkblus.”
Vibeke Olsson är född 1958 och uppvuxen i Stockholm. Hon gjorde en uppseendeväckande debut redan som sjuttonåring med romanen Ulrike och kriget (1975) som fick en snar uppföljare i Ulrike och freden (1976). Hennes romaner har ofta historisk botten men berör ämnen som är så allmänmänskliga att deras giltighet sträcker sig långt in i samtiden. Den vackraste visan utkom för första gången 1990 och är en djupt gripande skildring av systerns tragiska bortgång.