Med debuten Bleknande berg (1982) etablerade sig nobelpristagaren Kazuo Ishiguro omedelbart som ett av den engelska litteraturens mest intressanta namn. Det är en skenbart stillsam berättelse om minnets bräcklighet, om uppbrott och traditioner, öst och väst, och om sådant som aldrig kan göras ogjort.
Den åldrade japanska kvinnan Etsuko lever numera ensam i England. Hon sörjer sin dotter som nyligen gått bort och tänker tillbaka på det som varit. Hon minns en varm sommar för många år sedan i Nagasaki, när hon och hennes vänner försökte återskapa sina liv efter kriget och atombombens fall. Särskilt påträngande är det grumliga minnet av vännen Sachiko – en egensinnig kvinna som väntar på att få resa till Amerika – och hennes barn Mariko.
