Ståuppkomikern Dovaleh G är ensam på scenen. Han vet hur han ska hantera publiken, han är fräck, provocerande och rolig. Men allt mer övergår han till att berätta om sitt liv – om mamman som varit med om Förintelsen, om pappan som brukade misshandla honom men också stod för vardagsomsorg. Han skildrar mobbning och svek han utsatts för som barn, men också vuxenlivets äktenskapliga misslyckanden. Publiken som har kommit för att få skratta blir konfunderad. Somliga buar och visslar, andra går sin väg, men de flesta sitter kvar, fångade i dramatiken de har framför ögonen -- en människa som rycks med av sin egen berättelse och mer eller mindre upplöses på scenen. Den barndomsvän som till sin förvåning blivit speciellt inbjuden till showen är flera gånger nära att gå sin väg, men stannar och går till slut mot en sorts försoning.I romanen En häst går in på en bar är David Grossman i högform. Känslorna är intensiva, framställningen är som en film. Att läsa den känns som att sitta i publiken, man skrattar, tar avstånd och gråter. Och allt sker i ett rasande tempo.
