Medan han noggrant redogjorde för positionen, sänkte sig planet. Vågorna slog med skarpa smällar mot flygkroppen, skummet yrde mot kabinfönstren, men när planet vilade på vattnet låg det tämligen stadigt och närmade sig långsamt den nödställda båten.
Då stängde Tore av radion, grep förtöjningsrepet och kravlade sig ut på flygplanets nos, varifrån han dirigerade Villy fram mot livbåten. När han kommit tillräckligt nära, kastade han över repet och drog båten intill planet.
Sedan gick allting för fort för att han skulle hinna göra något.
På en gång hoppade männen upp på flygplansnosen. Tore såg en av dem dra fram en pistol och vände sig mot kabinen. Samtidigt kände han själv en våldsam smärta i bakhuvudet. Han tyckte det svarta vattnet slöt sig om honom.
