Hella Hells bekännelser

Hella Hell är en kvinna på dryga fyrtio med böjelse för unga pojkar. Som framgångsrik Art Director har hon hjälpligt kunnat maskera sin åtrå till pojkarna på kontoret. En skilsmässa lämnar henne ensam med en obstinat tonårsdotter, Lola. I en nedåtspiral av kriser släpper hon till slut sina hämningar, och skriver en text som hon benämner ett ”manifest om ynglingens estetik” som stämplas som pedofilt av recencenter och media. Efter att ha dragit sig undan rampljuset odlar hon en bekantskap med ett lesbiskt par för att komma närmre deras vackra 13-åriga son, som hon ger smeknamnet Jo. När pojkens mamma blir svårt sjuk utnyttjar hon den kaotiska situation som uppstår, dumpar dottern hos mormordern, och mer eller mindre kidnappar Hella pojken för en ödesbestämd roadtrip genom Europa. Hella Hell är en fri pastisch på Vladimir Nabokovs bok Lolita, samtidigt är den en vass och humoristisk samtidssatir.

Sagt om Hella Hells bekännelser: ”Det är en saftig, skabrös samtidssaga. På något vis det totala tantsnusket. Men dels är det befriande att för en gångs skull möta en så osympatiskt tecknad jag-person. Hella gläder sig åt olyckor i omgivningen och handlar fullständigt hänsynslöst. Dels är porträttet av Jocke roande. Den totalt historielösa och kulturbefriade ungdomen” Göran Hägg, Månadsjournalen ”Tjejer sträckläser Unni Drougge och det är inte svårt att begripa varför. Drougge skriver språkligt drastiskt och med en djärv humor som skuddar allt vad lagom och passande är från sina fötter” Barbro Westling, Aftonbladet ”Unni Drougge berättar sin historia rappt och drivet, och med en effektiv satirisk udd mot allt från reklamgurus till pojkbandslanseringar. Hon har en närmast anglosaxisk känsla för roliga formuleringar och snärtiga vändningar och trots romanens upprörande tema är Hella Hell för det mesta riktigt underhållande läsning” Eva Johansson, Svenska Dagbladet ”Unni Drougge är en slipad författare och Hella Hells bekännelser berättas effektivt. Dramatiken följer ett beprövat grepp, ofta utnyttjat i filmens värld. Huvudpersonen vandrar rakt in i sin egen olycka trots att varje vettig människa inser det vansinniga i handlandet” Erik Skogh, Norra Skånes Tidningar ”Det här är den roligaste samtidssatir jag läst på länge” Karin Kämsby, Hudiksvalls Tidning