Hoppsan var slarvig på många sätt men han brukade alltid ha mycket snyggt i skåp och lådor. Och när han vårstädade för någon månad sedan hade han lagt ljusblårutigt hyllpapper i skafferiet, porslinsskåpet och lådorna med knivar, gafflar och skedar. Hyllpapperet hade räckt till allt – utom till den lilla asken med teskedar. Då hade Hoppsan fått ögonen på en vacker rosenröd lapp, som låg i sykorgen och lagt den i teskedsasken. Den passade precis! Och väldigt vackert var det också med det rosenröda emot det ljusblårutiga!
– O, ja, sa Hoppsan nu, där är den ju! Tänk, vad jag är ordentlig i alla fall. Ingenting kommer bort!
