Om inte om vore, tänkte jag. Om inte om vore skulle jag bli kär i Adam. Hur kär som helst. Blossande, vanvettigt gnisterkär. Ursinnigt sprängförälskad. Men nu var ju om. Och bara själva tanken på att bli kär i Adam var totalförbjuden, straffbar, ohygglig och fruktansvärd. Ändå tänkte jag den. Ändå fladdrade kolibrin där inne. Trots att om var.
Här finns det omöjliga valet mellan bästisen och kärleken. Här finns djupa familjekonflikter, vuxna som sviker: en mamma som lämnat familjen för att göra egen karriär och vars svek gör att huvudpersonen Katrin vänder alla taggar ut mot pappans nya kvinna. Här finns ett fenomenalt skickligt porträtt av en konflikträdd pappa som duckar för alla problem och som tror att de löser sig bara man går ut och äter pizza istället. Här finns också de vuxnas konflikter, och under alltsammans det stora problemet att kunna säga som det är innan det är för sent.
