I inledningen till sin nya essäsamling återger Georg Klein en oroande och djupt berörande dikt - "Korpen" av den ungerske poeten Ottó Orbán. Det är en dikt som inte släpper sitt grepp om honom. Korpen symboliserar för Klein kulturens undergång.Långsamt, omärkligt och obönhörligt påverkar den våra själar som en inifrån kommande förlamning. Kanske som en uppfordran, ett sätt att göra motstånd, tar Klein i sin bok upp frågan om forskarens ansvar och forskningens roll i samhället. Lidelsefullt försvarar han - i opposition mot dagens dekonstruktivistiska strömningar - naturvetenskapens förmåga att komma fram till giltig och hållbar kunskap om den värld vi lever i. Men han redovisar också röster som är kritiska mot hans hållning - en brevväxling med journalisten och författaren Göran Rosenberg hör dit. Klein hämtar många exempel från genetik och cancerforskning, men berör också kulturskillnader, rasism och antisemitism, naturvetenskap och humanism. Ett mellanspel utgörs av ett gripande porträtt av Georg Kleins mor Ilonka.
