Kvirre och Hoppsan på Grålleborg

Alldeles i hörnet av hallen stod en blänkande rustning, en sådan där dräkt av silver eller järn, som riddare hade på sig förr i världen, när de drog ut i striden.

Den här rustningen förde ett förfärligt liv. Den skramlade och den skakade, och inuti hjälmen glimmade ett par ögon – precis som Måns sagt.

– Hjälp, sa rösten igen. Snälla pojkar, släpp ut mig. Den här plåtlådan har gått i baklås.