Ljus

»Inger Christensens litteratur kommer att lysa genom sekler.« ANNA HALLBERG, DN

Som ingen annan poet i Norden är Inger Christensen både i främsta stridslinjen för det nya och så klassisk som litteratur någonsin blir. Ännu efter sin död känns hon ung, modern och revolutionär, den mest självklara danska referensen för de sista decenniernas språkkritiska poesi. Samtidigt låter sig hennes dikter mätas med vad som helst sedan litteraturens gryning.

Såsom de riktigt stora oftast gör, så växer Inger Christensens författarskap organiskt fram från och med debuten: Redan i Ljus [Lys, 1962] är hon en färdigutvecklad diktare. När hon långt senare gör sin mest legendariska, sjungande diktinläsning, är det från debuten hon läser. En diktbok om världsskapelsen som natur, som mänskligt jag och som språk; allt i magisk spänning och samklang.

I översättning av Marie Silkeberg.

INGER CHRISTENSEN [1935–2009] föddes i Vejle på Jylland. Utöver poesi och prosa skrev hon också dramatik och essäistik. Fram till sin död var hon år efter år en självskriven kandidat till Nobelpriset i litteratur.

»Inger Christensen, ett av Nordens, och världens, starkaste författarskap som försett oss med magiska sonettkransar, rekviem, fjärilar, ljus, gräs i en lyrik av högsta specifika vikt. Hon är modernist, språksprängare och ordhelare. Människan är i hennes diktning rik och problematisk, tonen hög. Hos henne klingar tankarna, ande strömmar genom kropparna, i själen bankar kött och blod.« MARIA SCHOTTENIUS, DN