Med harpunen i handen sprang han ut på den korta strandremsan, hoppade vant på stenarna och dök i det gröna vattnet. Det fanns gott om fisk i lagunen, men de flesta var för små. I stora stim drev de sakta omkring i ytvattnet och väjde utan brådska för Manuel. Det var som om de visste att han inte hade intresse av dem.
Manuel gick upp till ytan, andades in ett par gånger och dök igen. Han hade kommit ut på djupare vatten nu, och bland stenarna på bottnen kunde han upptäcka flera fiskar av lämplig storlek. Sedan han valt ut en, följde han den försiktigt några meter. Den simmade långsamt framåt. Ibland ändrade den riktning med en liten knyck. Manuel hade harpunspetsen riktad mot fisken, och när den vände sidan mot honom tryckte han av. Harpunen skar en strimma i vattnet och spetsade fisken. Då halade Manuel in sitt vapen med linan och gick upp till ytan igen...
Han rensade fisken i sanden utanför sitt hus, medan solstrålarna torkade hans kropp. Sedan stekte han den i olivolja tillsammans med potatisen. Det blev en god frukost, som han avslutade med en apelsin.
