Vintern blev hård för nybyggarna i Norden Township, men ännu värre var den för indianerna som hade slagit läger i närheten. Marthe orkade inte se på när deras ungar svalt, och hövding Takemera var tacksam för att de vita delade med sig av det lilla de hade. Men inte alla av hans folk ville ta emot allmosor. Efterhand som vintern gick, fick svälten och förtvivlan de unga krigarna att sjuda av hat, och Marthe fruktade att hövdingen skulle få rätt på mer än ett sätt då han kallade våren för dödens årstid.
