Als der Pastorensohn Emil Thorelius um 1880 nach Uppsala geht, um Medizin zu studieren, ist es vor allem der industrielle und wissenschaftliche Aufschwung, der ihn reizt und lockt. Emil Thorelius ist getrieben von dem Wunsch und der Suche nach einem besseren, sinnvollen Leben. Schon bald wird er auch auf die brennenden politischen und gesellschaftlichen Fragen aufmerksam. Sozialismus, Meinungs- und Religionsfreiheit und die aufklärerischen Ideale faszinieren den jungen Studenten gleichermaßen, wie der naturwissenschaftliche Fortschritt. Nächtelang debattiert er mit seinen Kommilitonen über Linné, Darwin und Marx. Doch mit seinem Zweifel an den alten Gewissheiten wächst auch seine innere Verlorenheit.DER EISTAUCHER ist ein flirrender Bericht über Menschen, Ideen und Konflikte in einer Zeit, als das moderne Schweden Gestalt annimmt. Anhand des Emil Thorelius wird eindrucksvoll beschrieben, wie nah Faszination und Verzweiflung auf der Suche nach einer neuen Wahrheit beieinander liegen. Es ist ein historischer Roman, dessen Bilderreichtum und dargestellte Spannungen unweigerlich auf die unmittelbare Gegenwart verweist. Lesenswert!-

Der Eistaucher

Ein packender Kriminalroman unter der schwedischen Mittsommernachtssonne.  Es ist ein Sommer, wie er schöner nicht sein könnte. Doch er endet abrupt und auf tragische Weise. Denn am Abend der Hochzeit von Madeleine und Stig wird die Pfarrerin, die die beiden getraut hat, ermordet aufgefunden. Und nicht nur das, sie wurde in ein Fischernetz verschnürt, und durch die Maschen hindurch ist auf sie eingestochen worden. Die Hochzeitsgemeinde ist fassungslos. Das Opfer war Madeleines Freundin und auch mit dem Bruder der Braut gut bekannt. Erschüttert macht sich dieser auf die Suche nach dem Täter, nachdem die Polizei nicht Weiterzukommen scheint. Hauptverdächtiger ist sein alter Kindheitsfreund Eino, der am besagten Abend plötzlich verschwand - aber welches Motiv sollte er haben? Eifersucht, weil die von vielen umschwärmte Madeleine einen anderen heiratete? Was ist mit der Archäologin Nella, die Fanggruben im Wald untersuchen will, und deshalb seine Hütte gemietet hat? Ihr Interesse an der Jagd scheint verdächtig. Doch dann verliebt er sich in die junge Frau und setzt damit einen Flächenbrand in Gang, der fast ein weiteres Opfer fordert.  REZENSION "Sehr spannender Thriller über einen Mann, der zum Spielball eines Wissenschaftlers wurde und in den Tiefen Schwarz-Afrikas zu sich selbst fand." - MacInspire, Lovelybooks.de  AUTORENPORTRÄT Lars Andersson, Jahrgang 1954, ist einer der vielversprechendsten Autoren der jüngeren schwedischen Gegenwartsliteratur.

Artemis

Unsere Eltern sind unsere Eltern. Oder doch nicht? Lucy und Theo sind Ende zwanzig und lernen sich in Heidelberg kennen und lieben. Als sie herausfinden, dass sie beide durch eine Samenspende gezeugt worden waren, versuchen sie herauszubekommen, wer ihre wirklichen Väter sind. Das Ergebnis ihrer Nachforschungen bringt sie in große Schwierigkeiten.

Jackpot - eine Heidelberger Romanze

Per Ivar Marklund åker upp till sin familj i Repja utanför Jokkmokk, för att begrava sin bror. Det blir en resa som påminner om vad som plötsligt ligger avskilt från honom och hans nuvarande liv. Under sitt besök söker han fäste för sin identitet och historia, ständigt påmind av den döde broderns spöklika närvaro. Men ett farliga spel försiggår parallellt. Per Ivar Marklunds dotter i Uppsala, biokemisten Helga, upptäcker kryptiska meddelande från en forskarkollega och börjar ana en hotande katastrof. Lars Andersson debuterade med romanen Brandlyra 1974. Snöljus publicerades första gången 1979 och blev hans genombrottsroman.

Snöljus

”... en ny, svindlande hög standard för genren ... Vilken läsupplevelse!” Norrköpings Tidningar ”... en suggestiv skildring av en märklig och skrämmande period i vår historia” Göteborgs-Posten April 1944. En ung kvinna, hushjälp i en officersfamilj, hittas mördad alldeles nära norska gränsen i Nordvärmland. Polisinspektören Leonard Ringer sänds till Karlstad av sin förre lärare, den ryktbare kriminologen Harry Söderman. Kvinnan har gällt för att vara norsk flykting. Men Harry Söderman, som har sina fingrar i allt slags underrättelsearbete och som från sitt kontor på Statens Kriminaltekniska Anstalt leder utbildningen av en hemlig norsk reservarmé, vet bättre: hon var i frivillig tysk fronttjänst som skrivbiträde under fälttåget i öster 1941 och har bevittnat massmorden i Lettland. Under ett par vårmånader i ett Sverige och en provinsstad där livet går sin gång trots kriget, men där flyktingöden, interneringsläger och tvivelaktiga identiteter myllrar under ytan, försöker Leonard få rätsida på sin brottsutredning. En skogsvan pensionerad cykelreparatör i gränstrakterna, en lettisk polisofficer som spårlöst försvunnit från sitt flyktingläger, en docent i rasbiologi i Uppsala, en norsk jurist som även han har gått på utbildning hos Söderman; en i idrottsvärlden känd konstapel vid Karlstadpolisen, ett butiksbiträde som med sin orimliga skönhet styr Leonards tobaksförbrukning; en landsflyktig dansk dirigent, en lejoninnelik officersfru, en oberäknelig norsk chaufför, en rysk krigsfångeflykting; ja, även Harry Södermans sedermera berömda sekreterare – många är personerna som kantar den lätt bohemiske unge polisinspektörens väg. Denna vår pågår samtidigt den stora ”tattarinventeringen” i riket. Och på Konradsbergs hospital sitter hon som i Tyskland tog sig artistnamnet Dionysia.

De våra : en kriminalistisk roman

Här berättas om en sommar, och den som berättar är en man som saknar förmågan att gå vilse i skogen. Det är tidigt 1990-tal, Bosnienkriget rasar, han arbetar vid Räddningsverket i en svensk landsortsstad. Han gästar sin systers bröllop, det är i den trakt där han tillbringade sin barndoms somrar. Men efter bröllopet påträffas den kvinnliga prästen som förrättat vigseln mördad på sjöstranden, knivhuggen och insnärjd i ett fisknät. Det bästa denne man vet är att lägga sig och somna under bar himmel, i skogen eller i en drivande roddbåt på sjön. Han verkar vilja sjunka bort från sin tillvaro just nu, sina familjeförhållanden, sin befattning som statlig katastroftjänsteman. Men mordet väcker en annan vittring och han blir ett slags privatspanare. Detta är i de internetbaserade dataspelens tidigaste barndom: han ger sig ut i ett för honom okänt landskap för att locka fram mördaren ur dunklet. Och iscensätter därmed en alldeles egen katastrof. Artemis är en roman som söker sig fram i en säregen tidskänsla, längs mytologiska spår och irrvägar, för att få sin huvudperson att möta sin egen blick. Den publicerades första gången 1995.

”Jag har bestämt mig för att försöka minnas vem jag är. Och jag finner att jag då måste tala om Henning. Och om Benny. Och om Måd.” Snickaren Dag Ingvarsson kommer för att bygga ett rum. Men i ett annat rum ser han första gången Gazzaleh. Men det är ändå knappast början av berättelsen. Det finns ju alltid en förhistoria – som den om Kanonstadens grundande i folhemmets dunkla urtid, eller den om Måd som en gång i högstadieåren i slutet av 60-talet bodde i det där rummet – och hans berättelse rör sig ut och in genom personerna och minnena. Historien som målas upp liknar det skåp med rörliga delar och figurer som han har ägnat sitt vuxna liv åt att konstruera. Numera tillverkas det av ett bykooperativ i södra Indien, och han är på väg dit när det förflutna kastar honom ur kurs. Ett barn har rövats bort, det är Gazzalehs barn. Han innesluts i minnena av staden, vid namn Karlskoga, där allt fortsätter att börja och där allt tycks återvända. De var tre pojkar som hängde ihop där som folksagans tre bröder. Henning tog värvning i Arbetarklassen, blev därefter konstnär. Benny begav sig till Israel för att söka det heliga Sammanhanget. Och tiden slöt dem inne i sitt berg, där också Dag nu sitter. Bergtagande fascination och sinnliga motiv skapar stark närvaro i Lars Anderssons roman, om konsten att minnas men också om konsten att glömma och gå vidare. Från Boforsskandalernas Karlskoga till chassidernas Israel och hindumystikens Indien, från ungdomstidens sökande till vuxenlivets insikter, går en eftertänksam och svindlande vacker samtidsresa, en resa till och bort från förälskelsens väsen. Berget publiceradecs första gången 2002 och nominerades till Augustpriset samma år.

Berget

"Många sidor gör en så sinnligt närvarande att man måste stanna upp i läsningen och se sig mätt." I Uppenbarelser har Lars Andersson samlat essäer och författarporträtt. Bland annat får vi läsa om Dan Andersson, Bengt Hallgren, Harry Martinsson, Selma Lagerlöf, Klas Östergren och Sonja Åkesson. Uppenbarelser publicerades första gången 2014.

Uppenbarelser : skriverier och porträtt

De levandes land är en fristående fortsättning på den berättelse om byn Hedås vid Klarälven som i den kritikerrosade Ljus från ingenstans (2008) fördes från de första nybyggarna på 1600-talet till deras avkomling i sjunde led: den lille bonden med smedhänder, Lars Jonsson på Nolkul, och hans hustru Kajsa från andra sidan älven. Då gick det mot slutet av 1800-talet, timmerflottning och fabriksarbete började knyta in byn i ett nytt slags Sverige.Den nya delen kretsar mycket kring de fem döttrarna på Nolkul,”tösera”. De är flötkarlarnas utspiserskor, de är den hästlösa gårdens dragdjur och dragplåster. De är sina åldriga föräldrar ögonstenar och bärare av bönders eviga oro: ska det finnas en fortsättning för gården? En efter en försvinner de ut i sina öden, kvar blir Ida, den yngsta.Det råder väckelse, de lokala baptisterna döper proselyter och utesluter i synd fallna med samma frenesi. Samtidigt går arbetarna vid Sulfiten i det närbelägna Forshaga ut i landsändans första stora strejk, en kraftmätning som slutar i svidande nederlag.August, båtkarl norrifrån längs älven, träder in i handlingen i ett kritiskt skede, om än något för sent. Ett annat avsnitt, 1920-tal, följer Augusts tre minderåriga söner till fabriksstaden Rockford nära Chicago: ett slags svensk folkrörelsefilial på prärien, omstöpt av förbudstid, och med ett mordfall som de finner sig oroväckande intrasslade i.Berättelsen tonar ut i ett Hedås i det begynnande folkhemmets marginal, intill älven, den mäktigt framströmmande. Ida har hunnit bli sjuttio. Hennes sonson, författaren, är nätt och jämnt född. Romanens fresk över ett stycke Bonde-Sveriges förvandlingar är samtidigt en meditation över de försvunna liven och deras resonans hos de efterkommande: humoristisk, kärleksfull och färgrik.

Värmlandsepos

De levandes land

Påskhögtiden närmar sig och ömtåliga balanser råder i Jerusalem. Tre nätter i rad går drottningen, Salome, förklädd ut i staden. Hon söker vittnen som kan avvärja dödsdomen över hennes gåtfulle skyddsling, som återvänt från Egypten och har rykte om sig som undergörare och irrlärare. Skeendet i Lars Anderssons förtätade kortroman kretsar kring en välkänd gestalt, men med en överraskande förskjutning av den historiska ramen.

Salome Alexandra

Vårvinter 1964. Rekordåren har satt fart, och såväl Nikita Chrusjtjov som The Beatles väntas inom kort besöka Sverige. Kriminalkommissarie Leonard Ringer närmar sig dock med blandade känslor sin 50-årsdag. På Fyrisåns is förolyckas en ung man på ett sätt som förbryllar Uppsalapolisen. Leonard reser till industristaden Karlskoga, till den dödes familj, arbetskraftsinvandrare från ett ödessargat Europa. Besöket blir kort, och leder till sängläge på Akademiska sjukhuset. När han står på benen igen har vintern börjat bli vår. Han beger sig än en gång till Karlskoga, där ett myller av både brottsliga och mänskliga beröringspunkter har stämt återträff med honom. I "De Gaulles dotter och kommissarie Ringer" återser vi huvudpersonen, två årtionden senare i hans liv, från Lars Anderssons "De våra. En kriminalistisk roman".

De Gaulles dotter och kommissarie Ringer

I konsten framkallar människan sin bild, och bilden av någonting annat. En kontur i ytterkanten av vårt signalement – gudomlig? monstruös? I dag kräver den genetiska tekonologin insteg i privilegiet att skapa ”bilder” av liv, chimärer, nya versioner av människan. Vi befinner oss i en tillvaro så långt bort som möjligt från förbudet (länge giltigt i judendom och islam) mot att framställa människobilder. Ändå denna känsla av magisk gräns. Inlevelsen och våldet, tilliten, fruktan betraktar där varandra, byter blick. Lars Andersson rör sig i bokens essäer ofta längs en sådan känslans gräns – hos några svenska författare: Selma Lagerlöf, Kerstin Ekman, Lars Gustafsson, Staffan Söderblom – men stöter också på den i till exempel ett antal filmer, gjorda i de återvändande inbördeskrigens 1990-tal.

Skuggbilderna : essäer

-Jag har alltid tänkt att jag förr eller senare måste skriva en bok om Hedås, säger Lars Andersson. Hedås är den by på Klarälvens strand där hans far, farmor och därbakom sju ytterligare generationer växte upp. Från kyrkböcker, skifteskartor, jordeböcker, sockenstämmoprotokoll och bouppteckningar har han hämtat yttre fakta om människorna och deras levnadslopp och från sin egen föreställningsförmåga har han hämtat det som givit människorna liv, tankar och känslor. Berättelsen börjar med Knut, som först bröt mark på platsen. Efter honom kommer alla de män och kvinnor som hetat Måns, Johannes, Erik, Elin, Per och Cajsa. Barn föds och dör, ofta inom ett par år, andra blir gamla, bygger nytt, dikar ut och röjer. En av Knuts sonsöner tar ett jättekliv till Lund och det lärda ståndet, där allt skingras av kriget och pesten. En ingift 16-årig flickhustru vrider sent i livet tingens och kärlekens ordningar ett halvt varv runt i Hedås. En vadmalsvarelse vinner en rödskimrande eldsflamma till fru. Två halvbröder och deras mor bevakar varandras rörelser kring en silverbägare. Storbönder och nämndemän, fattighjon, torpare, samt den svenska litteraturens enfaldigaste diktare, alla uppstår på nytt i romanen. Ljus från ingenstans är första delen i berättelsen om en bondbys historia. Den inleds med att författarens farmor Ida anställer 70-årskalas i byn; därifrån kastas nätet bakåt. I en kommande del står Ida i centrum och berättelsen stiger in över det muntliga minnets tröskel.

Ljus från ingenstans

Lomjansguten, huvudpersonen i Lars Anderssons bitvis drömspelsartade kortroman, var en spelmansvirtuos från Värmlands finnskog i mitten av 1800-talet. Sin omgivnings odugling och en lång rad spelmäns läromästare, Ole Bulls elev i nationalromantikens Kristiania; en konung och en drömmare, nu på hemväg efter sju svåra år i rallar-och flottarlag och som restaurangmusiker i träbaronernas nya tid. Någonstans här på skogen högg han som barn in sitt ansikte i en trädstam... När mycket sent i sitt liv Per Jönsson Lumiainen, Lomjansguten, närmade sig sina hemtrakter efter den sista, långvariga arbetsvandringen uppe i norrlandslänen tyckte han sig vid ett tillfälle möta ett dopfölje från mer än sexti år tillbaka i tiden, på hemväg från Gräsmarks kyrka: hans far Jöns Persson, modern Annika Haukarud, även morföräldrarna Maris och Isak Mattis Ikoinen, bärande på hans syster, två år före hans egen födelse. De passerade förbi honom utan att hälsa eller stanna. Han var då troligen omtöcknad av trötthet eller feber. Han befann sig i en skogstrakt där han när som helst kunde stå inför en människobild, ett ansikte, inhugget i ett träd... Nu togs han in i nästa inbillning, nej han mindes vad han hade hamnat bland för slags folk. Vad som omgav honom var de som kallades köyri, de omvridna. Det var människor som hade dött i skogen före sin tid. De blev då fastklämda mellan två korsvuxna träd, när träden rörde sig och skavde mot varann gav de sig tillkänna med sina jämmerläten. De talade, de omvridna, den ena efter den andra. -Han bär på nånting den där, som han har byltat in. -I skinn. Kan vara många saker det. -Kan vara en syster. Kan vara en yxa. -Kan vara en fiol om man känner rätt igen personen. ​Lomjansguten på scen Sommaren 2015 sätter Västanå teater upp Lomjansguten som pjäs i Berättarladan i Rottneros, Sunne, Värmland. Leif Stinnerbom och Susanne Marko skriver pjäsmanus byggt på boken och Magnus Stinnerbom skriver musiken. –Vi har ett formspråk som går som hand i handske med det här materialet, men jag har lust att se om jag kan bråka lite med min egen form och se om jag kan hitta nya infallsvinklar på formen utan att överge den, sade Leif Stinnerbom när teaterns samarbee med Lars Andersson offentliggjordes i mars 2014.

Lomjansguten : en berättelse

"Han hade patos, ett stort och otympligt patos som han inte visste vad han skulle göra med. Det var inte milt och kristligt som faderns. Det var krävande. Det var plebejiskt. Någonting i honom krävde handling, oavbrutet." Om värmlänningen, prästsonen, medicinaren Emil Thorelius handlar Lars Anderssons roman — en berättelse från 1800-talet och det moderna Sveriges brytningstid. Lars Andersson debuterade med romanen Brandlyra 1974 men fick genombrottet med Snöljus 1979. Bikungskupan publicerades första gången 1982 och är första delen i serien Vattnets bok.

Vattnets bok

Bikungskupan

Året är 990. I storfurstens rike råder tillfälligt lugn, och hans drottning Anna har upplåtit ett eget rum i palatset åt sin unge skyddsling Olav, hittebarnet som sägs vara en kungason från norr. Anna uppsöks av Allogia, storfurstens första gemål. Mellan dem trollkvinnan från Novgorod och den purpurfödda nyankomna från Konstantinopel utspelar sig ett förtätat utbyte av upplysningar, ovissheter, avund och förtrolighet. Båda har tagit på sig samma uppgift: att ge Olav de minnen han inte har. Samtidigt tränger sig intrigerna i staden allt närmare storfurstens rådsbord. Efter samtidsromanen Nu (2021) och diktsamlingen Jordens ansikte (2022) återvänder Lars Andersson till en historisk fond för denna roman, och en som ryckt oss brutalt nära. Detta är hans berättelse om kungasagans Olav Tryggvason, flyktingbarnet och slavpojken som växer upp i Gårdarike. Boken är en nyskriven version av en 1998 publicerad långnovell, då med titeln Kievs vår.

Hittebarnet i Kyjiv

1890-tal. Den sjuklige, snart medelålders Johan Rydström, som har försökt sig på en livsbana som kompositör ute i Europa, återkommer till hemlandet och hyser in sig på en kuranstalt i västra Värmland. Han vill också söka upp en lokal spelman som sägs vara invigd i dunkla traditioner. Senromantikern Rydström brottas med en alltomfattande musikalisk vision som knyter ihop människa och natur - i sitt sökande efter folkmusikens källa hamnade han några år tidigare vid en annan, än mera avsides hälsokälla, hos en koloni av backstusittare i Fasaskogarna i Kilsbergen. Där förflöt en lång, regnig höst. Där hörde han talas om spelmannen. Och där fanns Sara Lisa. Johan Rydströms öden och fantasier, hans förstumning och slutliga kärlekssaga, utgör det större mittstycket i denna roman, uppbyggd som ett ”förvandlingsaltare” med dörrar innanför dörrar. Han flankeras av andra gestalter ur nordiskt 1890-tal och sekelskifte: Bruno Liljefors och hans elev skridskovärldsmästaren Gustaf Fjæstad; Gustaf Fröding och hans syster Cecilia som uppsöker Nietzsches syster i Weimar; till slut också en ung anarkist och konstnär som har strandsatts i Barcelona genom första världskrigets utbrott. I storindustrins nya samhälle trevar konsten, spöklikt, eller också klarsynt, i långa jugendslingor efter mänsklig hemortsrätt. Vattenorgeln (1993) bildar tillsammans med Bikungskupan (1982) och Vägen till Gondwana (2004) trilogin Vattnets bok.

Vattenorgeln

Boken berättar om en resa i södra Indien med den älskade - en vinterresa, men i grönska och skuggspel från de klassiska indiska diktverken. Och så bryter en annan berättelse in: om barndom, ett skidspår, mormors och morfars hus - ett skogsbryn och en bäck utan vatten vid sommarstugan. Långsamt framkallas bilden av en far, två fäder. Två liv speglar sig intensivt i varann i Lars Anderssons berättelse. Tiden den skildrar är kort. Det är det ögonblick när världen rusar till dubbel storlek. Lars Andersson debuterade med romanen Brandlyra 1974 men fick genombrottet med Snöljus 1979. Kavita publicerades första gången 2001.

Kavita

I Fylgja har Lars Andersson samlat ett trettiotal essäer och reseskildringar från 1990-talet och en bit in på 2000-talet. Han skriver om gestalter som följt honom och om motiv. Han beskriver resor och återkomster och stora författarskap som varit betydelsefulla. Han skriver om Mangskog, Karlskoga och Woodstock, samt Narmadafloden i Indien och den grekiske guden Alfeios. Han är författare och läsare. Och det här är hans tankar och iakttagelser. Lars Andersson föddes i Värmland 1954. Han debuterade med romanen Brandlyra 1974 och har sedan dess skrivit en lång rad romaner med motiv från Värmland och världen i nutid och historisk tid. Han utvidgar inte sällan romanformen med inslag från essän, reportaget och sagan. Fylgja publicerades första gången 2004.

Fylgja : Resor och essäer

Efter att som eldare ha medföljt S/S Fernmoor från Rio de Janeiro över Atlanten, Arabiska havet, Indiska oceanen och Sydkinesiska sjön ända till Vladivostok rymmer på återvägen Martin Tomasson i Bombays hamn. Det är på våren 1924 och han ska just fylla tjugo år. Hans drömmar har börjat röra sig i riktning av det stora Inlandet. Och det är någon han till varje pris vill träffa igen  en skymtad färdkamrat, en anad syster. Han finner henne och så anträder de vägen mot Gondwana.         Lars Anderssons berättelse är en fri fantasi över ett obeskrivet ögonblick i Harry Martinsons rymmar- och vandrarliv på 1920-talet

Vägen till Gondwana

”Lycklige stationäre vagabond”, skriver Knut Jaensson en gång till Tage Aurell. I spänningsfältet mellan det vagabonderande och stationära utformade sig Aurells liv och över det fältet rör sig också denna bok. Den följer hans bildningsgång i spåren längs vägar och möten, och skriver därmed samtidigt levande kulturhistoria. Heidenstam, Vilhelm Ekelund, Rimbaud och Franz Kafka finns på detta stora europeiska fält, där 10-talsnationalism, journalistik och exotisk svensk ungkyrkorörelse möter 20-talets Paris med dess kosmopolitiska avantgardism, där vallfarter görs till Weimarrepublikens nervcentra och litterära valfrändskaper i ett ”dolt Norge”. Långt upp i trettioårsåldern söker Aurell sin roll. När så livet griper honom i nackskinnet och sätter ner honom i Värmland lyfts han också in i sitt författarskap. I Mangskog finner han människorna, motiven och sitt tema. När Tage Aurell 1943 fick sitt litterära genombrott, 48 år gammal var det en upptäckt för fyrtitalslitteraturens förtrupp. Här fann de – Knut Jaensson, Gunnar Ekelöf, Karl Vennberg – en säregen bundsförvant. Med sin stränga och komprimerade stil som framskulpterats i avskildhet framstod denne landsbygds- och proletärförfattare som en äldre mästare; djupt solidarisk med de människosjälar som omgav honom och med en klassicerande hållning till sitt stoff – nederlagstyngda, undanskymda öden, vart och ett med sin gåta, sin tystnad. Lars Anderssons bok som utkom 1995, 100 år efter Tage Aurells födelse, är inte en författarbiografi av det slag vi är mest vana vid i Sverige. Först och främst är det en levnadsteckning, skriven med inlevelse i och respekt för en kollega som kanske bara en annan författare kan ha. Det är en stor berättare, själv också Värmlandsförfattare, som använt sin gestaltningsförmåga när han närmat sig Tage Aurells ovanliga och fascinerande livshistoria.

Platsens ande : en bok om Tage Aurell

Göran Tunström (1937-2000) var en författare som lyckades befinna sig konstant i rörelse och bli genuint folkkär på samma gång. Tidigt i livet och tidigt faderlös gav han sig ut i världen. Grekland blev hans första fasta hem bortom hemmet, i synnerhet ön Hydra, där han knöt livslång vänskap med en kanadensisk författare som få hade hört talas om då: Leonard Cohen. Tunström debuterade som poet 1958 med Inringning, och fick sitt första mindre genombrott fyra år senare med Maskrosbollen det närmaste man kan komma en svensk Räddaren i nöden. Han fick en stor läsekrets med den självbiografiska Prästungen (1976), där han bland annat skildrar barndomstraumat med faderns alltför tidiga död. Men det var med Juloratoriet (1983) som han blev en av Sveriges mest kända och älskade författare, en roman som öppnade dörren till hans litterära landskap, barndomsorten Sunne i Värmland, på vid gavel. Han var tillsammans med sin hustru konstnären Lena Cronqvist den svenska kulturens verkliga power couple under den här tiden. Men vägen till Sunne hade han slagit in på redan i början av sjuttiotalet med romanen De heliga geograferna. Ett Sunne som var både en befintlig och en mytisk plats, barndomsvärld och psykisk besvärjelse, men också framstiget med sin alldeles egna, skimrande självklarhet ur resorna till Grekland, Nordafrika, Mexiko och Guatemala. Och det var redan med den här relativt bortglömda berättelsen som Göran Tunström visade att han var en romankonstens verkliga mästare. Enligt författaren Lars Anderssons mening är den boken Göran Tunströms kanske allra främsta verk. Lars Andersson och Göran Tunström var vänner, och det är med vännens solidariska, men också genomskådande blick som Lars Andersson tecknar Tunströms liv och verk i denna biografi över en av 1900-talets främsta svenska författare. Till hjälp har han haft aldrig tidigare kända arbets- och dagböcker, som ger en unik inblick i en författares kreativa process.

Göran Tunström

Vattnets bok består av tre av Lars Anderssons viktigaste böcker samlade i en volym: Bikungskupan (1982), Vattenorgeln (1994) och Vägen till Gondwana (2004). Bikungskupan är en berättelse om Emil Thorelius, gymnasist i 1800-talets Karlstad och medicinstudent i Uppsala - en skildring av människor, idéer och konflikter i en tid,då det moderna Sverige växer fram.Vattenorgeln börjar i Boston 1890 och slutar i 1914 Barcelona men i centrum står värmlands 1890-tal och konstnären Gustaf Fjaestads lärotid hos Bruna Liljefors.Vägen till Gondwana går från Rio de Janeiro över Atlanten, Arabiska havet, Indiska oceanen och Sydkinesiska sjön ända till Vladivostok. Vi får följa eldaren Martin Tomasson till slut i Bombays hamn våren 1924 och han ska just fylla tjugo år - ett slags Harry Martinsons rymmar- och vandrarliv på 1920-talet. Denna samlingsvolym ger en bred inblick i Lars Anderssons författarskap men även en röd tråd i tid och rum, genom resor och vandringar där borta och här hemma. Vattnets bok publicerades första gången 2005.

Vattnets bok : Bikungskupan; Vattenorgeln; Vägen till Gondwana

Han har flyttat in i farbror Hasses hus (för andra gången) i februari 2020; i juni ser det plötsligt ut som om han har flyttat in i farbror Hasse. Tänker han, och skriver det till Nu, men raderar det från skärmen givetvis. En fullkomligt obekant människa vid namn Nu Bergdahl har hört av sig med frågor kring ett uppsatsarbete. Dags då kanske att klara ut vissa saker. Men trasslet snarast tilltar när Sten Wadh, som är kulturarvsforskare med genusinriktning och halsstarrig samtidsskeptiker, ska veva in sina tankegångar och anfäktelser i coronans år. Hur hamnade han i kyrkofullmäktige på ett mandat för Sverigedemokraterna? Kan han få Nu att förstå det som hägrar i hans kommande projekt kring fiskekatalogen Napp och Nytt? Tvärs över staketet skymtar dessutom Bat Seba.

Ett ungt par bor med deras tvååriga dotter någonstans i västsvensk landsbygd. En dag kommer en vän på besök och stannar en vecka. Vad som kunde ha blivit en trevlig visit förändras snart då vännen är slagen ur balans och kommer med en cynisk syn på världen som familjen genast måste förhålla sig till. Huset fylls av samtal, minnen och vardagshändelser. En ovanlig samtidskildring tillika ovanlig kärleksroman. Lars Andersson debuterade med romanen Brandlyra 1974 men fick genombrottet med Snöljus 1979. Löv till läkedom publicerades första gången 1986.

Löv till läkedom

Vem är detta hittebarn, denna unge man i 900-talets Kiev? En kungason från norr? Ett skinhead i vikingatidens nyss kristnade Ryssland? Två drottningar möts i palatset. Minnen byter innehåll. Alla avlyssnar alla. Ingen hör med full säkerhet sitt eget hjärta. Lars Andersson debuterade med romanen Brandlyra 1974 men fick genombrottet med Snöljus 1979. Kievs vår publicerades första gången 1998.

Kievs vår : berättelse från ett århundrades slut

En sensommarnatt år 1357 står kung Magnus Eriksson på en sten ute i Klarälvens nordliga lopp och försöker be. Under några dygn har han ensam ridit uppåt älvdalen, genom en trakt av "skog och skuggstup och brant skrånande berg". Romanen berättar om Magnus Erikssons möte med skogskarlen Tormod Göpa, också han en kung, över vidsträckta vildmarker, folktomma sedan fläckdöden gått fram. Pestkungens legend är ett medeltida och samtida drama, återgett av Lars Andersson med stor litterär auktoritet. Magnus Eriksson och Tormod Göpas öden inskärps i berättelsen med insikt och poesi. Det är en roman om människan som snärjs i en ond tid, oavsett årtalet som stämplas över den.Pestkungens legend publicerades första gången 1988.

Pestkungens legend

relevance|desc

publishdate|desc

publishdate|asc

rating|desc

title|asc

author_lastname|asc

BookBeat geeft je toegang tot duizenden luisterboeken, direct op je mobiele telefoon of tablet. Vind je volgende favoriete boek door te bladeren in onze toplijsten en alle categorieën.

Lees je graag boeken? Ontdek duizenden e-books bij BookBeat. Kies uit verschillende genres, zoals bestsellers, misdaad, romantiek, non-fictie en nog veel meer!

Krijg toegang tot duizenden e-books op je telefoon. Zoek en vind vandaag nog je volgende favoriete boek!

Op onze boekenplank - Luisterboeken

Met BookBeat geniet je van meer dan 1 miljoen luisterboeken en e-books. Luister naar bestsellers, thrillers, romans en meer. Probeer gratis!

BookBeat - luisterboeken en e-books voor jou. Probeer gratis!

Tenzij je op avontuur gaat, kun je je beter aanmelden op de website van {country}.

Je vindt hier de populairste auteurs en boeken die je kan vinden in de BookBeat-app. We hebben een geweldige selectie van verschillende auteurs en genres. Deze lijst zal je inspireren om te genieten van de beste boeken in de app!

{AuthorName} boeken - BookBeat

{NarratorName} als voorlezer - BookBeat

Ben je op zoek naar je nieuwe favoriete verteller, of heb je een favoriet waar je nog meer naar wilt luisteren? Wij hebben het voor je geregeld! Hier hebben we alle populaire vertellers en de boeken die ze hebben ingesproken verzameld.

Zoeken - BookBeat

Titel

Person, die den Abwasch erledigt und BookBeat hört

Auteur

Lars Andersson

Start vandaag nog met BookBeat

Over ons

Volg ons

Hulp en contact

Informatie

BookBeat

Download BookBeat