Jag minns exakt hur det kändes första gången jag tog över ett föremåls egenskaper. Mamma skrek åt mig att lägga ner kökskniven. Att den var farlig. Jag kommer ihåg rädslan i hennes blick när hon grep mig om handleden. Smärtan när hon skar sig på min kropp. Det var då jag förstod vad jag var. En vetskap som följt mig genom livet. Som gjort att jag alltid hållit avstånd till andra människor. Så när Hetta så ivrigt ville att jag skulle gå med i hans gäng var jag lockad. Men först måste jag göra honom en tjänst. Något omöjligt. Stoppa Titan. De tror att jag är rädd. De förstår inte. Den enda jag är livrädd för är mig själv.
