Sockerormen

Ja, vad ska man säga? En fantastisk och djupt originell bok. Särskilt när det gäller språk och påfund/"plot", som bl a vittnar om djupa insikter i barns värld och tänkande. Men pedofilinslagen passar på något sätt inte in i bilden. Det är en del av verkligheten, visst, men stör mig likafullt genom att ta fokus från det väsentliga. Ändå en bok jag vill rekommendera myket varmt.

Fantastisk berättarröst, hemsk historia

Jag förstår inte hur, men Smirnoff fångar in en från första meningen. Gestaltar personer på ett magiskt sätt och leker med språket som vore det lera. Den här berättelsen kryper verkligen in under skinnet och jag var tvungen att pausa flera gånger, men det är en oerhört stark historia.

En svindlande berätterse som först är bara en illution men sedan tar en form av sanningar och verklighetsfragmen. Den ger vrede, förundran,misstro, kärlek ocg besvikelse. Vuxna sviker,försvinner väljer att glömma titta bort. Men det finns hopp och ljus i allt tunga mörka.

Karins lekfulla språk får verkligen komma till utlopp när berättelsen skildras ur ett barns ögon, om än ett lillgammalt och mycket speciellt barn. Språkligt är boken en njutning, samtidigt som den ämnesmässigt kan kännas smärtsam att ta sig an. En skildring av utanförskap och kärlekstörst, men även konst och passion. Ett mått overklighet där den behövs för att göra verkligheten uthärdlig. Jag tror att det är den sortens bok jag kommer att bära med mig länge, utan att den riskerar att drunkna i bruset.