När Berts, Sunes och Håkan Bråkans "pappa", Anders Jacobsson, presenterar sin nye romanhjälte är det en kille med det största av hjärtan i den vimsigaste och varmaste av familjer i ett hus med ett brokigt galleri grannar, på en alldeles vanlig gata i en alldeles vanlig svensk stad. Så här skriver bokens huvudperson själv: Jag har inte berättat hur jag ser ut än. Jag tittar på folks utseende på insidan. Om de har varma eller kalla hjärtan. Min pappas hjärta är så varmt att man kan steka ägg på det. Ja, de skulle nog bli vidbrända på någon minut eller så. Men okej. Min bästis Marjaneh och jag har flera hemligheter. En hemlis är att det finns riktiga spöken på vinden. Det här är en riktig skräck! Möt Kip Jansson. En alldeles ovanlig kille med hjärtat på det rätta stället och en massa tankar som snurrar i skallen. När han grubblar extra mycket kallar bästisen honom för Herr Allvarlig men det gör inget för hon säger det inte retigt, inte som när några i klassen säger taskiga saker ibland. Mest är Kip glad – och lite lagom livrädd, för på vinden finns det spöken – på riktigt – fastän alla ju vet att spöken inte finns. Väl?
