Kommunledningen lovar att det är säkert att bo kvar i Kiruna samtidigt som gruvan gräver sig in under staden, men Hanna kan känna det. Djuren som dör. Marken som skriker av vånda och mörkret som väller in. Något är allvarligt fel.
Hanna vårdas under rättspsykiatrisk vård. Hon har redan förlorat sin pappa och alla sina vänner på grund av hallucinationer. Enda möjligheten att behålla den lilla frihet hon har är att hålla fast vid verkligheten. Men så dyker Jasmine upp i terapigruppen och Jasmine tror inte alls att Hanna är sjuk. I själva verket kan hon också känna faran som närmar sig staden och uppmanar Hanna att möta den. Se vad hon ska se, känna vad hon ska känna. Bara då kan hon hjälpa dem alla.