När de började knäppa upp blusen kunde hon inte låta bli att känna vem som gjorde vad, hon la en hand på var och en av dem, följde dem när de knäppte upp varsin knapp, varannan, i perfekt symbios. En hand på nacken, två, tvingade henne att resa ryggen något medan blusen drogs av henne, blottade den svarta spetsbehå hon noga valt för tillfället som nu översteg alla förhoppningar. Om de slutade nu, om hon fick gå hem igen utan att bli tillfredsställd skulle hon få leva med bilden av dessa två fulländade mansexemplar medan hon smekte sig själv varje kväll, ingen verklig man skulle kunna leva upp till hennes förväntningar efter det här.