Oskuld och arsenik: Analyser

Det är med obeskriflig tillfredsställelse jag tar del af nutida fint folks åsikter om hur man skall arrangera städer. Jag har sedan urminnes tider hyllat precis samma mening, men eftersom man är en försynt natur och aldrig läst på arkitektexamen, har man aktat sig för att agitera i frågan. Nu inser emellertid enhvar, att Stockholm får lof att göras om så när som på staden inom broarna, och låt oss nu inte kinka öfver besväret utan gladeligen hjälpa till att plocka ner byggmästarnas fastigheter och anordna gatuperspektiv.

Kanske jag i all blygsamhet skulle få föreslå ett redan befintligt samhälle som mönster? Jag vågar nämligen skryta med en födelsestad, som motsvarar alla rimliga anspråk i fråga om pittoreska öfverraskningar samt organiskt uppvuxna hus. Östermalms och Vasastadens ljusrappade linjallängor skulle rodna till sin ursprungliga tegelfärg af skam, om de konfronterades med dessa gränders kurvor och dessa tvåvåningsbyggningars originella fasader! Ja, jag medger det, jag är lokalpatriot; men har någonsin någon haft sådana skäl att åberopa som jag?