August Brunius (1879–1926) var den första professionella svenska kritikern. Tiden mellan 1902 och 1926 då Brunius var verksam är en oerhört händelserik tid i Sveriges kulturhistoria. Inom måleriet avlöstes de stora nationalromantikerna av expressionisterna; inom arkitekturen växer Det Nya Stockholm fram. Brunius är där och rapporterar och kritiserar.
"Per I. Gedin skriver med akribi om det tidiga 1900-talets kulturdebatter, en så gott som uteslutande manlig arena. Här är författaren i sitt esse och läsningen är som att färdas i tidsmaskin till en svunnen värld av starka åsikter om estetik. Märkligt är att några av formuleringarna som då var gängse i dag – mer än ett sekel senare – får en återklang i Sverigedemokraternas kulturpolitiska statements eller hos Arkitektupproret."
