Det här ska han få faan för: Om att spela Håkan Bråkan, max och mig själv

Det här är historien om pojken som blev ett känt ansikte redan som sjuåring, då han spelade Håkan Bråkan i julkalendern 1991 och därefter Max i Svensson Svensson som blev en succé i tv-rutan. Uppväxten bestod till stor del av berömmelse, beundran och applåder efter utfört arbete.

När han blev vuxen slutande telefonen att ringa, strålkastarljuset slocknade och därmed en stor del av det som varit hans liv. Klyftan mellan jaget och kändis-alter egot blev för stor och han föll handlöst ner i den inre ravinen när han förlorade greppet om sin identitet. Alkoholen dämpade symptomen men löste ingenting. Räddningen blev i stället byggandet av en ny grund att stå på samt öppenhet kring det svåra. Bit för bit läkte själen och en dag började han sätta ord på sina upplevelser. Boken är hans egna ord och han tar oss med på en smärtsam och ärlig resa med ett fantastiskt fint språk, stor öppenhet och närvaro. Från en barnstjärnas liv, via en destruktiv avsaknad av identitet till en nutid där han som trebarnsfar leder flygplan.