Purpurhägern

Redan när fyrtiofemåriga Edgardo Limentani går upp på morgonen känns den förestående jaktdagen tyngande. Ändå var den hans idé. Hans försöker skjuta bort tanken om att allt är lönlöst, men den återkommer gång på gång under jakten ute på landsbygden kring Ferrara. Och när han ser en skottskadad purpurhäger inser han att han och fågeln väntar på samma sak: ett nådaskott.

Purpurhägern är den femte delen i Giorgio Bassanis Ferrara-svit, och hans sista roman. I översättning av Ingrid Börge.

GIORGIO BASSANI [1916–2000] var en italiensk romanförfattare och poet. Han debuterade 1945 med diktsamlingen Storie dei poveri amanti e altri versi [»Berättelser om olyckliga älskande och andra dikter«]. Första romanen var Guldglasögonen [Gli occhiali d'oro, 1958]. Hans internationellt mest kända verk är romanen Den förlorade trädgården [Il giardino dei Finzi-Contini, 1962], som filmatiserades av Vittorio De Sica och vann en Oscar som Bästa icke-engelskspråkiga film 1974.