BookBeat lar deg nyte over 1 million lyd- og e-bøker på mobilen eller nettbrettet. Prøv gratis!

BookBeat - Lydbøker og e-bøker direkte på mobilen. Prøv gratis!

Med mindre du er ute på eventyr, er det bedre å registrere deg på nettstedet til {country}.

{SerieName} - Bokserie - BookBeat

Raija är som en främmande, exotisk fågel i sitt nya hemland på nordkalotten. Nöden i det krigshärjade Finland tvingade hennes föräldrar att sälja henne till en norsk familj. Raija möter 1700-talets norden - en värld full av mystik och övertro. Raijas nya dagar är hårda och skoningslösa - men ger också löften om en begynnande kärlek i ljusa, varma nätter...

Raija

Främmande fågel

Raija fann sig väl tillrätta i sitt nya hem. Om Karl inte riktigt var den stora kärleken så tyckte hon i alla fall mycket om honom. Och hon avgudade lilla Maja. Men Raija som var van vid stora vidder, där hon kunde springa ikapp med vinden, blev aldrig riktigt förtrolig med de höga fjällen och den mörka skogen. Och hon kunde inte glömma sin ungdoms älskade. Trots Karl tänkte hon på Honom dag och natt. Hon visste att han en dag skulle komma och då skulle hela hennes liv bli förändrat...

Brustna vingar

Snöstormen piskade. Kölden bet som isnålar i huden. Raija och hennes följe kämpade sig fram över det platta, långsträckta landskapet - mot nord - mot Havlandet. De höll på att missa vägskälet då de plötsligt stötte på den övergivna gården, Huldreplatsen. Raija visste inte då att stället skulle märka henne för livet. Huldreplatsen med sin mystik, sitt händelserika förflutna och mörka ondska - och den blonde jätten till man som skulle bli hennes öde. Mannen som ville köpa hennes kärlek...

Huldreplatsen

Som nattfjärilar dras till ljuset, svärmade männen kring den vackra Raija. Men hennes nya äkta man vaktade henne noga. Raija tillhörde honom nu - köpt och betald - utstyrd i spetsar och vackra kjolar. Han hade köpt henne ja, men inte hennes kärlek. Raija hatade den blonde kämpen och hans krävande smekningar. Smekningar som hon inte mäktade med att avvisa. Hon längtade sig sjuk efter en annan - och på ett grymt sätt skulle hon till slut få sin frihet...

Fogdens brud

Huset vid havet - äntligen var de framme. Skulle Raija och hennes familj slå sig till ro här, bli bofasta? Raija kände att huset bar på en dyster hemlighet, som säkert var spår efter den märkliga kvinna som bott här tidigare. Och trots sin längtan att få slå sig till ro, kände Raija en gnagande oro. Det blev inte bättre då en oväntad gäst plötsligt dök upp, en mörk höstnatt. Han var vacker som en gud, han pratade på ett språk som hon inte förstod - och han hade en otrolig glöd i sina bruna ögon...

Huset vid havet

Mik´kal var fri - hans band till hustrun var brutna. Fri. Varför kände han sig då så ynklig - varför kände han sig fortfarande som en fånge? Längtan efter Raija, hans älskade, blossade upp på nytt. Nu kunde han söka upp henne, nu kunde hon bli hans... Men var kunde han finna henne - bodde hon fortfarande kvar där ute vid havet? Mik´kal hade ingen tid att förlora. Tiden för den stora marknaden närmade sig, kanske fann han Raija där...

Frihetens bojor

I snart ett år hade Raija väntat på att hennes man skulle komma tillbaka till huset vid havet. Ett barn till hade de fått - utan att han visste om det. Plötsligt fick Raija syn på segel i horisonten. Några skepp styrde in i fjorden. Det var inte de väntade norska fartygen - det var ryssarna som kom. Med bultande hjärta gick hon ner till stranden. Kunde Aleksej vara med? Raija visste att han var det långt innan båten lagt till vid kajen - hon kände hans armar runt sig långt innan han hade satt foten på norsk mark. Hon visste vad han ville be henne om, och hon visste att hon skulle svara ja...

Skeppet från öst

Vintern hade varit lång för Raija, hon hade bott ensam med barnen i jordkojan på den öde fjällvidden. Många gånger hade hon längtat sig sjuk efter en vuxen människa att prata med. Äntligen gav vintern vika, och en ljus vårkväll kommer några finska fiskare förbi och ber om natthärbärge. Raija kunde omfamnat dem alla, men det var speciellt en som drog hennes uppmärksamhet till sig ... Hon följer med dem ut till kusten, orkar inte vara ensam längre. Men det blir ingen lätt sommar. Häxbålen flammar från Vardöhus fästning, och skräcken stiger i Raija. Hon vet hur lite som ska till för att folk ska börja viska: trollkvinna.

Trollkvinna

Raija är på flykt igen - från statsmakten, sig själv och sina känslor. Allt måste hon överge. Hennes fasta punkt i livet är nu Mik´kal och hans kärlek och värme. Tillsammans med lille Ailo är de på väg till Finland, mot Tornedalen. Raija vill återse barndomshemmet innan det är för sent. Det blir en lång väg över fjällandskapen, men till slut når de Tornedalen och det vackra landskapet ligger framför dem i sommarnatten. Men från skogsbrynet följer ett par mörka ögon varje steg de tar. Ögonen tillhör en människa som har bränt alla broar - som bara har en klar tanke - hämnd...

Rotlös

Ödet spinner åter sina nät kring Raija, och ännu en gång korsar männen från det förflutna hennes fotspår. Tillsammans med Mik´kal är hon på väg tillbaka till Norge, efter två långa år av flykt. Hon längtar efter sina barn, efter trygghet och kärlek. Men Raija förstår snart att hon står vid en ny korsväg - och att lyckan kommer att bli än mer dyrköpt än hon hade drömt om...

Tidevarv

Raija var åter på flykt, bort från man och barn. Hon befann sig ombord på St. Nikolai, på väg mot en främmande plats, Arkhangelsk. Nu ville hon vara en kvinna utan något förflutet. Detta var som att leva utan att kasta skugga, tänkte Raija. Men hon hade trots allt framtiden - en osäker framtid tillsammans med en man som sa att han älskade henne...

Under främmande himmel

Reijo bodde ensam tillsammans med de fyra barnen. Raija hade de inte fått något livstecken ifrån på flera år. Men Reijo vägrade att ge upp hoppet, han väntade troget. Barnen var så gott som vuxna. Elise, den äldsta, var vacker som en vildros, och friarna flockades omkring henne. Särskilt Simon på näset var ihärdig. Men Elise ville inte binda sig, hon ville uppleva den stora kärleken som Raija hade berättat om. En dag stod en man i dörren som hon inte hade sett sedan hon var barn. Mannen hon hade väntat på...

Vildrosor

Raijas son Knut, trivdes inte längre hemma vid fjorden. Han längtar ut och har satt sig för att han ska nordöver och leta efter sitt fadersarv. Han ska finna guldet som ligger där och väntar på honom - som glittrar och lockar i fantasin. Men innan han kommer så långt, möter han sitt öde ute på vidden. Knut formligen snubblar över en flicka i snön. Han vet inte vem hon är, han vet bara att han måste rädda henne till varje pris...

Fadersarvet

Vintern var stillhetens tid, och Maja satt mycket ensam med sina tankar. Simon hade varit borta i två år - på tukthuset, och hon saknade honom på sitt sätt. Så plötsligt en dag stod han i dörren, mager och eländig, och ett nytt liv började för Maja. Hon kände sig både skrämd och attraherad av denne nye Simon. Då det började ske mystiska saker runt om dem, visste hon inte vad hon skulle tro. Var det Simon som stod bakom det hela - eller var det någon annan?

I skuggan av Raija

Det var många män som färdades över vidderna denna våren. Män med samma oro i blodet, men ute på olika uppdrag. Raijas son, Knut, var på väg mot guldet, till fjället som skulle göra honom rik. Men en gammal fiende på jakt efter hämnd, korsade hans väg. Knut stod plötsligt ansikte mot ansikte med en fiende som hade mångas liv på sitt samvete, och som nu hotade med att ödelägga både Knuts och många andra människors lycka...

Blodspår över vidderna

Ida hade samma trolldom över sig som Raija haft. Hon hade också samma magiska inverkan på män - och fullt sjå med att hålla nattfriarna på avstånd. Ida var 17 somrar, och hon ville inte bränna sig på kärleken såsom Maja, hennes syster, hade gjort. Men det var farliga flammor som kastade sitt sken över fjorden i de ljusa sommarnätterna. Det låg något i luften. Folk kallade det besatthet...

Farliga flammor

Ida nådde arton års ålder innan det var dags för henne att bli rodd över fjorden - till kyrkan. Det var vår i luften, men snön låg fortfarande kvar, och vinden kom yrande ner över fjället. Det blev en annorlunda bröllopsfest än vad någon hade tänkt sig. Vart tog Idas romantiska drömmar vägen? Hon hade sett fram emot en fridfull resa över den vackra fjällvidden med sin unge äkta man. Men ödet ville något annat...

Vingklippt

De kom dit med häst och vagn. En man och en kvinna. Båda mörka som natten - stolta och rakryggade. Mil på mil med barrskog, spegelblankt vatten och slättland låg framför dem. Detta var deras land, tillsammans skulle de bygga ett hem och starta på nytt. Men innan året hade gått var allt ändrat. Kvinnan - som hette Maja, Raijas dotter - kände att det låg ondska i luften, något som var både främmande och skrämmande. Men hon visste inte vad det var...

Dödens sändebud

De fann henne i ljungen en höstdag - blodig och medvetslös - en främmande kvinna. Någon hade lämnat henne där för att dö... Ida hade svårt för att förstå att man kunde göra något sådant, där hon satt med tvillingarna i famnen och stirrade in i Sedolfs varma, kärleksfulla ögon. Vem var denne mystiske våldsman, tänkte hon? Vad ville han dem? Plötsligt en månklar natt fick hon veta svaret...

Ödesnatten

Han kallade sig för Patrik, men ingen visste vem han var, var han kom ifrån eller vilket ärende han hade. Både Helena och Ida kände sig knutna till honom, speciellt Ida då tvillingarna blev sjuka. De hade ingen aning om att denne mystiske främmande man hade magiska krafter. Men det skulle visa sig att han kunde hjälpa dem alla...

Frostnätter

Han stod i västanvinden och längtade hem. Sedolf var snart tillbaka hos Ida, de långa månaderna på Lofotshavet var över. Ida var som förr, varm och vacker, men ändå annorlunda, som om något hade skett. Hemma på näset var det stora förändringar, kärleken hade vänt upp och ner på deras liv. Men kärleken har många ansikten, precis som sorgen. Och uppe på fjället jagade lodjuret, och det bådade inte gott...

I sorgens skuggor

Majas man var på väg hem till Finland. Landsflykten var över. Men han var inte ensam då han kom, tillsammans med honom var Mannen med masken. Mannen som var död men ändå levde. Hade bara det gamla lusthuset kunnat tala! Men det höll tyst med sina hemligheter. Trots detta visste alla att en dag skulle sanningen bli avslöjad - och vad skulle då ske?

Mannen med masken

Givetvis skulle de ha väntat med Finlands-turen till våren, men det gick inte att stoppa Ida. Så hon, Sedolf och lillpojken trotsade vintervädret och gav sig iväg. Men ju närmare målet de kom, desto oroligare blev Ida. Hon hade fortfarande den märkliga drömmen om guldfågeln. Drömmen försökte anförtro henne en hemlighet, något som Ida inte var säker på om hon ville veta...

Guldfågeln

Legenden om Yumala levde ännu i landet vid Dvina, gudinnan som stod på sin höjd i skogen i tusen år - och försvann. Evgenij hade berättat historien för Raija, och plötsligt började hon se saker. Hon såg människor från en annan tid, som hade varit borta i generationer. Vad var det de ville berätta för henne? Var det en dröm - eller hade det verkligen skett?

I främmande fotspår

Raija kände att något var fel så fort hon såg matrosen stå i dörren. -Det är myteri ombord, sa han och såg på henne med ögon lika gröna som havet. Raija förstod genast allvaret i situationen. Evgenij, hennes man, var inte hemma, och det var Evgenijs båt det rörde sig om. Raija visste att matrosens förslag om att slå ner upproret, var ett spel på liv och död. Men hon valde att följa honom. Det var något hos honom som gjorde att hon inte kunde säga nej, även om hon ville...

Myteriet

Mitt i natten knackade det på dörren. Antonia som väntade en annan, trodde hon visste vem det var. Men utanför stod en främling. -Vem är du? frågade hon den mörka skuggan av en man. -Jag har en hälsning från en som kallade dig Antonetta, svarade han. Antonia kände det som om marken försvann under hennes fötter. - Inte detta, inte nu... På andra sidan staden satt Raija och kände att något var galet med hennes väninna, fruktansvärt galet. Men vad var det som hade hänt, och hur kunde Raija hjälpa henne?

Fredlös

Raija fick en chock då den främmande flickan pratade med henne, och hon förstod vad hon sa! Hur kunde Raija förstå norska - vad hade Evgenij dolt för henne? Raija kunde fortfarande inte minnas sitt förflutna. Men i drömmarna såg hon personer, landskap, en man med gröna ögon...som hon visste att hon hade känt. Vad skulle ske med "tsarinnan", som folk i Arkhangelsk kallade henne, den dagen hon kom ihåg sitt förflutna? Och den dagen närmade sig hela tiden...

Tsarinnan

Tillsammans med den fredlöse Gregorij bodde Antonia i en enkel stuga. Hon tänkte mycket på Raija - på alla de sina i Arkhangelsk - men hon hade lämnat allt för kärlekens skull. Nu väntade hon barn, men visste ännu inte att guldgudinnan från Raijas dröm skulle korsa hennes väg. Hon visste inte heller att den vackra Kati, schamanens dotter, skulle gripa in i hennes liv på ett sådant sätt. Ja, mer än det - Kati förde henne till ett främmande, farligt land. Men ännu visste Antonia ingenting om detta...

Schamanens dotter

Ett långt år var slut. För Antonia och Anastas hade det varit ett underligt, nästan overkligt år. Tillsammans var de nu på väg tillbaka till Arkhangelsk, tillbaka till det gamla, till Raija och alla minnen... Men först måste de ofrivilligt fira bröllop, och där detta skedde var seden att bröllopsnatten skulle beskådas av alla. Den skulle alla uppleva. Festen blev vildare och vildare, men båda visste att de måste klara detta, måste stålsätta sig. Annars kom de aldrig hem till Arkhangelsk.

Vägen hem

Antonia var tillbaka i Arkhangelsk. Det kändes bra, men samtidigt skrämmande. Många fördömde henne - hon som hade rest ifrån man och barn för kärlekens skull. Mest spänd var Antonia på mötet med dottern Olga, som hade bott hos Raija och hennes familj i över fyra år. Skulle dottern känna igen henne? Vad skulle hon säga - Raija? Antonias frågor var många - och snart skulle hon få svar...

I nöd och lust

Raija hade rest för att finna Anastas, Antonias vän, för att berätta för honom att ingen kärlek varar för evigt. Men resan blev annorlunda än hon hade tänkt sig - nya känslor väcktes till liv inom henne. Hon mötte en man som sa: - Det är du som har mitt hjärta. Du är himlen i mitt inre - och du är en annan mans kvinna... Raija visste att kärleken varken kan målas eller vägas, men hon visste inte vad hon skulle säga till sin man när hon kom hem.

Annan mans kvinna

Lina hade fått veta att skutorna från Arkhangelsk var på väg. Snart skulle Oleg komma - och kanske göra anspråk på lille Olai - deras son. Lina visste inte vad hon skulle göra, men så tog hon ett beslut. Hon flydde in i en annan mans armar - hon reste till sommarlandet där dag och natt går i ett...

Sommarlandets skuggor

Raija slöt ögonen och såg framför sig en karg och brant kust. Det var inte Ryssland, inte Arkhangelsk. De skrämmande bilderna kom oftare nu, också i drömmarna, och Raija visste att de hörde ihop med verkligheten. Hon såg barn, och män hon hade känt, kanske älskat... Hon öppnade ögonen och såg ut över Kvitsjön, ryste och kunde inte skaka av sig den onda föraningen hon kände. Då såg hon skutorna komma in och hon visste att något skulle ske - ganska snart...

Drömsyner

Raija stod i blåsten och stirrade ut över sjön. Man och barn var på väg västerut, och hon var ensam, hela sommaren. Hon stod i blåsten i hamnen. Lodjan som bar hennes namn skulle segla. Plötsligt fick hon syn på Vasilij. Vad gjorde han här? Raija trodde hon kunde gissa sig till svaret. - Trolldom, sa Vasilij. - Svartkonster. Magi. Man ska passa sig för sådana krafter, både i västerled och här. Han visade fram sina händer - och Raija rös. Hon visste inte vilket som skrämde henne mest, Vasilijs hemkomst - eller trolldomen...

I västerled

Natalia var ett vinterbarn, född tillsammans med stormvinden från norr. Raija tyckte hon var det vackraste barn hon hade sett. Vacker som en liten prinsessa var hon, och som alla barn så vände hon upp och ned på deras värld. Natalia var ovanlig från det hon kom till världen, och Raija visste inte vad hon skulle tro. Vem var det barnet pratade med, och vem var det hon såg? Ett barn kan ju inte vara synskt...

Himmelsbarnet

Det blev stor uppståndelse hos Raija på näset då Elise och hennes man återvände hem från Finland. Så mycket skulle berättas - och natten gick över till dag utan att de märkte det. Speciellt Ida var glad över att återse sin syster efter så lång tid. Men lyckan kanske var för stor för att vara... Då den främmande båten dök upp som ett ont tecken, och dimman kom smygande från havet, fick den glada sommarnatten en underton av gråt. Även Idas glada skratt tystnade då hon anade vad som kunde ske...

Genom tårar

Norrskenet sprakade över dem - frostgult och tindrande från himlarand till himlarand. De trånga gränderna i Arkhangelsk låg runt dem, och huset de letade efter, var litet och förfallet. Skenet från en lampa letade sig ut mellan träplankorna. Mikhael och Olga var fångade i en nattlig mardröm de inte kunde fly ifrån. Ingen kunde hjälpa dem - inte ens Raija. Bara de kände till hemligheten om mannen som satt inspärrad i ett kloster, och tillsammans hade de funnit lösningen...

Redarens son

Raija stod vid relingen och spejade mot land. Det var många år sedan hon hade varit här i fjorden. Länge sedan hon hade varit på denna plats som varit höljd i glömskans mörker. Raija var fortfarande en vacker kvinna. Håret var svart, ögonen gnistrade ännu som om de var av kol. Men hon var ändå en annan. Hur skulle de ta emot henne på näset? Vad skulle den man som hon var gift med en gång, säga - han som trodde hon var död? Livet och kärleken har många irrgångar, och Raija hoppades bara att det inte var försent...

Flyttfågeln

Raija och hennes familj bestämmer sig för att återse Finland igen, innan släkten dör och det är för sent. Lyckan över att se de närmaste igen är stor, men det verkar som om eld förföljer Raija och hennes barn. Under en dramatisk brand måste Raija ta tillvara alla sina speciella egenskaper för att hjälpa de skadade. Men gränsen till landet bortom drömmarna är nära. Raija vandrar i landet med det gula ljuset - och kanske måste någon offras för att hon ska lyckas att vända tillbaka...

Det gula ljuset

Ringen var sluten - Raija var tillbaka hos Reijo, sin ungdoms kärlek. Det hade varit många män i Raijas liv, och alla hade inte gjort henne lycklig. Mik´kal var den förste, han var himmelsfågeln i hennes liv, mannen hon aldrig kunde glömma. Men hos Reijo fann Raija trygghet och samhörighet, han hade aldrig svikit henne, utan älskat henne för att hon var den hon var. Ändå kände Raija att ingen kan fly från sitt eget öde, att detta okända som drog i henne, snart skulle föra henne över gränsen till en annan värld...

Raija

Om oss

Følg oss

Hjelp og kontakt

Informasjon

BookBeat

Last ned BookBeat