Sara växte upp i en värld som idag känns obegriplig. På trettiotalet, när Sara var ung, tilltalades många inom den intellektuella eliten av Hitlers avgrundsfilosofi. Då fanns det kvinnor i det fina borgerskapet som kunde känna en erotisk dragning till en man som Hitler, en man som bara älskade sin egen löjligt uppblåsta självbild. Då, liksom nu, var människor rädda för varandra. De som var nationellt sinnade var oroliga för vad arbetarklassen kunde ta sig till om de försökte skapa det klasslösa samhället. Män fruktade vad som skulle kunna hända om kvinnor fick samma möjlighet som de själva att förverkliga sig. Européer, som trodde att de var civiliserade, oroade sig över vad som skulle kunna hända om andra, som de kallade primitiva folk, i framtiden skulle komma att ta över världen.
I det längsta hade Viktor avhållit sig från att berätta om Saras liv. Han hade i det längsta försökt förtränga den pinsamma historien om denna kvinna, som länge inbillat honom att hon var hans egen mor.
