Jonas Karlssons novellsamlingar Det andra målet (2007) och Den perfekte vännen (2009) blev båda snabbt stora framgångar hos såväl läsare som kritiker. Och nu utkommer han med en efterlängtad tredje samling: Spelreglerna. Somligt kommer att kännas bekant, här återfinns nämligen samma pricksäkra tonträffar, på-kornet-detaljer och karakteristiska underfundigheter som han sedan tidigare har gjort till Karlssonska signum. Här avtäcks glidningar i vardagens skevheter och tillvarons ibland obarmhärtiga missförstånd. Och samtidigt har det emellanåt blivit både svartare och ännu lite mer skruvat än tidigare, med berättelser som förvisso utspelar sig i en till synes alldaglig nutid, men där verkligheten plötsligt kan upplevas obehagligt overklig. Som för mannen som får en oväntad faktura på 5,7 miljoner. Och medan en man börjar tröttna på att livet igenom ständigt mötas av överseende blickar för att han är så ”speciell” blir en skådespelare i puffbyxor lynchad av publiken. Allra värst är det kanske för mannen som tvingas bli värddjur för en oväntad, oönskat ryggdunkande bekantskap.
