Det var länge sedan de sågs, elva år för att vara exakt, men det var ingen tvekan om att det var Caley som låg där, bredvid honom i sängen. Jake stod emot impulsen att smeka hennes kind. Hur många gånger hade han drömt om att kyssa henne? Hundra gånger? Två hundra? Han lät sig falla för frestelsen, lutade sig försiktigt fram och tryckte en lätt kyss mot Caleys läppar. Hon rörde lite på sig, suckade lätt och log. Dessvärre försvann leendet snabbt …
Ett bröllop, en natt i fel säng, minnen som vaknar till liv … Det låter som enkel matematik, men sällan är något så lätt. Fast kanske kan det romantiska skimret – och ödet – hjälpa till? För vem har sagt att bröllopsnätter bara är till för brudparet?
