Stefan Einhorns Pappan är en skönlitterär lek där det möjligen sanna blandas med det uppdiktade, fakta med fantasi. En roman om den svåra relationen mellan en son och hans far, om vad man bör och inte bör berätta om dem som inte längre finns kvar.
I en hotellbar i Stockholm sitter författaren Stefan Einhorn. Han har drabbats av skrivkramp, han vet inte vad hans nya bok ska handla om eller om han ens har någon mer bok inom sig. Av en slump börjar han prata med en man som slår sig ner vid hans bord. De hinner inte växla många ord förrän samtalet kommer in på Stefans pappa. Och mannen kommer med ett förslag: att boken ska handla om det som är mångas smärtpunkt – förhållandet till den egna pappan.
Mötet blir en väg ut ur skrivkrampen, och inledningen på en vänskap. Och det visar sig att mötet kanske inte var en slump ändå. Efterhand avslöjas saker som får Stefan att omvärdera allt det han dittills vetat om sin bakgrund.
