I sin bok Upptäckten från 2003 berättar Kerstin Thorvall (1925-2010) på sitt uppriktiga och drastiska vis om sin dåvarande livssituation. Om att vara hänvisad till hemtjänstens pressade scheman, att vara ett 'ärende' som man tar itu med så snart det hinns med, att sitta i oändliga telefonköer när man känner att nu går det inte längre. Att alltid vara den besvärliga Kerstin. Upptäckten är en närgången skildring av en livssituation som delas av många men som skildras av få, en fas i livet som inneburit bistra erfarenheter och en mängd upptäckter, och som fört med sig en förtvivlad ensamhet. Samtidigt ger Kerstin Thorvall en smärtsam återblick på ett turbulent 70-tal, då hon modigt rannsakar sig själv i sin roll som mor och yrkeskvinna. Upptäckten är en viktig och nödvändig bok präglad av den skarpa blick och bitska tunga som är Kerstin Thorvalls signum. ”Jag ser döden vart jag ser. Och vore jag nu en helig jungfru av medeltiden eller en terrorist som med självmordet åker raka vägen in i paradiset borde jag intet frukta ty jag är nära salighetens mål. Men istället är jag ju en vettskrämd sjuttiosexårig tant.”
