Vad finns det att skratta åt? är en självbiografi som skildrar en mammas vardag vid sidan av sin sons psykiska ohälsa, missbruk och senare drogberoende. Den visar hur droger förändrar en människa och den visar hur människor runt den beroende blir påverkade och efterhand utvecklar ett medberoende.
Författaren låter läsaren ta del av mycket smärtsamma detaljer ur hennes liv, och den är stundtals mycket känslosam. Den är brutalt ärlig och visar en mammas desperation att försöka rädda sitt barn. Hon skriver om sin kamp för att sonen ska få hjälp, om sin maktlöshet inför sonens beroende och om sin rädsla att sonen ska dö.
Det är en mörk historia fylld av ångest och förtvivlan, men också en bok om hopp och tillfrisknande.
Medberoende bör tas på allvar. Anhöriga behöver få hjälp att ta sig ur detta.
Boken är skriven för att belysa om ämnet som ofta tystas ner för att det är för skamfyllt att prata om. Vi behöver börja prata om det här, för det är vanligare än man tror. Beroende kan finnas bakom vilken dörr som helst. Många anhöriga lider i tysthet. Det kan vara din granne, det kan vara din släkting. Det kan även vara din bästa vän.
