Reijo bodde ensam tillsammans med de fyra barnen. Raija hade de inte fått något livstecken ifrån på flera år. Men Reijo vägrade att ge upp hoppet, han väntade troget. Barnen var så gott som vuxna. Elise, den äldsta, var vacker som en vildros, och friarna flockades omkring henne. Särskilt Simon på näset var ihärdig. Men Elise ville inte binda sig, hon ville uppleva den stora kärleken som Raija hade berättat om. En dag stod en man i dörren som hon inte hade sett sedan hon var barn. Mannen hon hade väntat på...
